Denna måndagen var det daxför ett maraton pass på jobbet. Börjar jobba halv åtta så jag var väl på plats vid kvart över sju. Sen kör vi... Slutar vid fyra men då har jag planeringstid i en timme sen är det dax för APT. Denna gången tog detta mötet väldigt styggt på krafterna... Man kan väl säga att det finns vissa motsättningar uppåt och nedåt. Då ser man dessutom till att hacka på en kollega helt oförskyllt dessutom. Det kanske är manligt och kvinnligt, vad vet jag, men att se sina kolleger må så dåligt gör ju att man själv mår skit...
...å såå var de tisdag...
Dax för skogen. Hela huset lämnar förskolan för att vara i skogen på förmiddagen, vi går åldersindelat så vi är inte 60 barn på samma ställe. Detta brukar vara jättetrevligt både för vuxna och barn. Men för min grupp tar detta slut ganska abrupt i dag. Vi kommer ut till "vår" plats med ett litet gäng 2-3 åringar. Sätter oss ner och fikar, Det är seriösfika, inga bullar, kakor eller saft. Barnen har frukt/riskakor/vatten ev.russin i sina ryggsäckar som är med hemifrån. De packar ihop och börjar leka...nej...hon ramlar...ååå, armen ur led, packar ihop och traska hemåt ganska snabbt, mamman kommer till förskolan nästan samtidigt med oss för att åka till sjukhuset. Då är klockan ca11. På eftermiddagen, vid halv fem, ringer de och säger att de precis kommit hem med henne. Det blev allt ett par timmar på akuten... Det är jag som stänger min avdelning i dag och jag måste säga att jag var ganska mör när jag åkte hem. Min yngsta dotters arm gick ur led vid upprepade tillfällen när hon var liten men trodde aldrig att den erfarenheten skulle kännas bra att ha med sig. Just att veta hur det fungerar med ett barn som har en arm ur led...