onsdag 20 juni 2012

...besök på VC...

...Tog mig i kragen och åkte till vc idag. Fick träffa en doktor, som jag av någon outgrundlig anledning kände igen väldigt väl, som sa till mig att "Du har ju akut bronkit". Det anade jag väl iof eftersom jag hostade så hysteriskt och inte hade något slem i lungorna utan bara den förbannade torra rethostan. Det blev en flaska Cocillana-Etyfin med mig hem så jag får en chans att läka min hals...
...Som sagt, under hela besöket hade jag ju en känsla av att vi hade mötts innan och jag kunde inte släppa den tanken, det var nästan så tanken tog över när jag pratade med honom, jag blev lite ofokuserad kan man säga... 
Jag visst ju fortfarande bara vad han hette i förnamn men när jag gick ut från hans rum så slängde jag en blick på namnskylten bredvid hans dörr. Ingen blev mer förvånad än jag då det slog mig vem det var...

...Vi har ju ett hus på Orust, som vi har haft i 46 år, min pappa och farfar byggde det när jag var pytteliten. Vi byggde bredvid pappas kollega som hade mark och tyckte det var roligt att få lite nya grannar. De han redan hade var nämligen hans bröder med familjer...
...I en familj så fanns det två killar som var lika gamla som mig och min lilla syster, i huset bortanför bodde den äldste brodern med sin son och dotter , som faktiskt redan flyttat hemifrån och var gifta. Den dottern och hennes man hände vi fyra "småungar" alltid med. Vi åkte och badade, gick ut med båten, odlade biodynamiskt, det var väldigt märkvärdigt på den tiden. Undra hur de orkade med oss hela tiden, vi var väl en 10-12 år och de ca 25 år...
Vi växte väl till oss och de fick tre barn så vi fick väl annat att göra. De flyttade till Vänersborg så kontakten blev ju mer sporadisk och fick till mig att de skilde för ca tio år sedan...

...Det var han jag hade som läkare idag...

...Ringde min mamma, som är ute på Orust just nu och faktiskt satt och fikade i det huset som de bodde i då, jo då, det stämde allt, det var ju han. 
Husen som vi rör oss i är ju generationsboend med mor och far, barn med sina respektive och deras barn... Det var ju som sagt tre bröder som bodde i husen från början. I dag finns bara en av bröderna kvar och han bor varannan vecka på ett korttidshem för att avlasta sin fru som idag är 76 år. När vi byggde vårt hus där ute så var jag alltså 2 år så det har hänt en del sen dess...

Det blev kanske lite rörigt  för er, mitt försök att förklara hur jag kände min läkare jag hade  i dag...=)

Ha en bra dag.

Kramizar

2 kommentarer:

Nypan sa...

Usch då, krya på dig.

Skickar med en massa bli-frisk-kramar :D

Majken sa...

Ja världen är verkligen liten.. Tyckte du att du fick träffa en bra doktor då iaf ;-)

Jag var kallad till ett möte på Försäkringskassan för 4 år sedan. Jag blev hämtad av en tjej & kände direkt "dej känner jag" men kunde inte ta på det... satt som du lite halv okoncentrerad & sen sa jag "NU VET JAG VEM DU ÄR" Hon såg minst sagt förvånad ut... Du har gått i samma valpgrupp som jag & Zingo.. Ojdå sa hon, ja det stämmer ju... Ngr dagar senare ringde hon upp mig & frågade om jag ville ha en ny handläggare. Man får ju inte känna den som handlägger ens ärende, räknas som jäv... Men jag sa att jag ville ha henne, för vi kände ju inte varandra alls, det var ju bara våra 4-benta som förde oss samman...

KRYA PÅ DIG!
Ha en fin kväll!
Kram