...jag älskar mina Dahlier...
...hoppas den lila orkar slå ut innan det blir för kallt...
...Denna veckan har jag och livet inte varit i fas med varann...
I måndags så kulle ju jag och döttrarna luncha. Den äldsta dottern kommer i från Göteborg så då hämtar jag henne vid gränsen mellan hennes och min stad och någonstans i mina morgonbestyr så glömmer jag av klockan. Ser rätt som det är att det är en kvart kvar innan hennes buss kommer och det är när jag kommer ut ur duschen... Dessutom så har jag väl en sådär 20 minuters resa innan jag är vid hennes busshållplats...lägg till att det blåser halv storm, regnar på tvären och det finns ingen busskur att ta skydd i...
...På tisdag morgon så grejar jag hemma i godan ro eftersom jag ska börja jobba 9.00 då ringer telefonen... "Anne, när kommer du..?" säger min kollega... "men jag börjar ju inte för en klockan 9.00" svarar jag. "Du börjar jobba 07.45 idag..." får jag till svar... Men va F*N..!!! Kastar mig ut i bilen och kommer något stressad till jobbet och den känslan hänger över mig hela dagen. Onsdag morgon börjar jag jobba 06.45, kommer i tid kan jag ju tillägga, slutar 13.30 åker hem men vet att jag ska vara tillbak kl.17...för att sitta på ett APT till 20.00 så det blir en lååång dag...
...Idag så åker jag in i tid men halvvägs in till jobbet så smäller det till under bilen, det ger ju upphov till lite fundering, det dånar mer och mer i bilen och jag tror ju att det är avgassystemet som gett sig. En liten bit senare så känner jag att att jag dessutom får punktering på ett bakdäck. Tack och lov så är jag precis bredvid en tapp så jag kör in på den, ställer bilen, fixar skjuts till jobbet (tack och lov för mobiler) och kommer i tid, men även idag så hänger den där stresskänslan över mig... Maken kommer efter sitt jobb, fixar bilen och jag kan åka hem...
...Undrar hur min fredag kommer att bli...=/
Kram Kram
p.s...Jag anar att ett paket är på väg hem till mig och det känns som om det uppväger min mindre braiga vecka...
