...middag...

...Jag får snart ta tag i den där biten med att bjuda en del av familjen på middag. För andra helgen i rad så blir vi hembjudna till goda vänner på grillat, smakar som alltid otroligt gott. Det är ju guld värt att få sätta sig vid ett dukat bort med bara god mat. När dessutom man är i så trevligt sällskap så kan det ju inte bli annat än lyckat. Maten åt vi inne, men kaffet intogs på altanen som vi satt kvar på till mitt i natten, insvepta i goa filtar och lånade sockar...

...Veckan ros till Paula för god mat och trevligt sällskap...

...en liten granne...

...Här är en liten flicka som tränar och tränar...

...Men till slut så tryter orken...

...Goda grannar...

...som sig bör så bjuder våra goda grannar på söndagsfika i eftermiddags solen...
Den yngsta dottern förärar oss med ett kort besök passar ju bra med tanke på att det dessutom serveras nybakat, han är inte bara våran granne, han kan baka också...

...Premiär...

...Min mamma som står för köpet av det blåa huset skrev på de sista papprena i torsdags. På fredag var det premiär för oss att sätta nyckeln i dörren som rättmätiga ägare till detta underverket som min pappa byggde 1967.
Mina föräldrar sålde det 1988 då det inte kände att det fanns tid för det. Några år senare fick dessutom mamma det gulliga lilla huset på Styrsholmen.

Man undrar i bland om det finns högre makter med i våra liv, i samma veva som min pappa blev sjuk så ringer vår granne på orust och säger att huset var till salu igen. Jag och min yngsta syster med våra makar åker på visning medan som vår mellansyster delar sin dag mellan våran pappa som då blir inlagd och hennes son som spelar vårcupen.
I och med att vi visste hur det skulle gå med våran pappa så blev det så att vi köpte tillbaks det huset som han en gång byggt. Nu är vi tillbaks där vi en gång började eller som en av våra gamla grannar sa...

...Cirkeln är sluten...

...Här kommer våra första gäster...

...Min pappa...

...När min pappa gick bort den 26 april i år var det efter att han varit sjuk en tid. Vi i familjen var smärtsamt medvetna om att det bara kunde gå på ett sett. Fördelen med att vara medveten om att ens pappa ska dö är att man kan ta tillvara den på tiden som man har kvar på allra bästa sätt. Både vad det gäller vården och samvaron. I min familj finns det ju möjligheter att ta hand om en svårt sjuk pappa, så det var det vi gjorde...

...Jag och min mellansyster hämtade våran pappa från sjukhuset på torsdag eftermiddag för att han ville åka hem. Hela fredagen var vi hos honom, alla barn, barnbarn och svärsöner. Vi fikade, pratade, skrattade och grät... Pappa ringde till sina vänner och berättade vad som skulle komma att hända. Min pappa älskar färsk fisk så mellansystern köpte färsk torsk till middag åt honom av fiskbilen, han åt och var lycklig. Pappa visste att han skulle bli sängliggande en hel del och villa att vi skulle köpa en Lcd-tv åt honom. "De är fin bild på dem, du..!" sa han. Jag och mamma åkte och köpte en på torsdag eftermiddag ,den minsta systern och det yngsta barnbarnet var kvar hos pappa när vi var och handlade. Väl hemkomna så satte maken upp tv, allt var frid och fröjd, pappa gick och lade sig tittade på hästhoppning i en timme, sedan somnade han.
Min minsta syster ringer och väcker mig halv åtta på morgonen, jag skyndar mig hem till mamma och pappa, ambulansen kommer och hämtar oss vid halv elva för färd till Ängsgårdens Hospice. Efter ett par timmar där, lämnar vi systrar, våran mamma och pappa där. Pappa sover lugnt ,tryggt och smärtfri...
Mamma ringer mig klockan halv elva på kvällen "Din pappa finns inte mer..." säger hon. Hur sorgsamt detta än är så vet vi alla att vi gjorde de sista dagarna som pappa hade, till det bästa. ...Både för han och för oss...

...Alla de jag hade runt mig, vänner, arbetskamrater, andra delar av familjen,ni ska ha ett stort tack för ert stöd. Att ni lyssnade när jag behövde, att ni kramade när jag behövde det och att ni lät mig vara ifred när jag behövde de, Stort Tack...


...Detta är min tackannons till er som fanns när jag behövde det...