...Kompisbesök...

Fint besök i helgen hade vi. Min mammas lille hund, Teo, åkte med oss till Det Blå Huset. Han och Ruffus är lika gamla, det skiljer en dag mellan dem och de har lekt ihop sen de var åtta veckor." humm, vågar man sig ut i detta kalla"
"ja, kom...de ee såå skönt i solen..."

"nja, jag vet inte riktigt, såå himla skönt är det väl inte..."

"...men rör på dig lite då så du får upp lite värme..."

"jag är en Italienare, tycker att det är rysligt kallt här , har inte så mycket päls som värmer, skulle man oxå kunna säga..."

De två små hundarna håller igång hela tiden, mest inne om Teo får välja. På natten sover han under mitt täcke och är hur varm som helst. Mat dä ä livet dä sä, så man får passa allt ätbart när Teo är med. Det syns väl på honom oxå...eller...

...Alla Hjärtans Dag...

Titta vad jag fick i Alla Hjärtans Dag present...!!!

nja, riktigt så var det nog inte, men visst lät det bra.
Maken sålde min älskade bil, en Mitsuhubisi L200, en bil som jag kommer att sakna länge. Det rationella tänkandet sa ju iof att det var rätt att sälja den men det emotionella...där går det trögt... Men, men som plåster på såren så köpte han denna i stället. En V70 -05, ruby red, passade ju bra på just denna dagen. En helt urkass bild, tagen med min IPhone, men jag kanske får till det med ett riktigt foto snart...

...Söndag...igen...

...och här är han, igen...

... och en en gång är det söndag...

Det har ju inte försvunnit någon snö sen vi var här sist.
Vi har ju inte varit i Det Blå 'Huset på en hel vecka då jag tycker det är himla tråkigt att åka ända hit själv. Maken hoppade på en resa till Spanien och ett besök hos sin storebror. Resan skulle vara onsdag till söndag. Jag tillbringade de första dagarna hos min rara svägerska som sa att jag kunde vara hos henne. Maken skulle ju komma hem på söndagen så då tog jag min lilla väska och den lille hunden och åkte hem till min mamma. Det var tänkt att han skulle lyfta vid halvfyra och vara hemma vid sju, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig...
När maken med bror kom till flygplatsen så kunde de inte hitta boardinpasset... Det är väl ett måste just när man ska flyga... Varför de båda bröderna var mer vimsiga än vanligt behöver vi nog inte gå in på närmare men det krävs väl inte så mycket fantasi för att förstå varför det inte gick så bra för dem. Efter sju sorger och åtta bedrövelser så kommer de hem till svågern och kan ringa till mig... Nästa plan går hem på onsdagen... Man undrar då om jag är arg eller om jag är ARG ...
...en ny biljett måste dessutom köpas vilket inte gör mitt humör bättre...
Nåväl, maken landar till slut i onsdags, jättesjuk...
En del straffar Gud genast, hehe, och jag är knappast en trevlig Fru just nu...

Det går nog över snart, både maken flunsa och min ilska men några mer turer på egen hand kan han nog glömma.. ;-) ...på ett tag i alla fall

Kramar i massor till Er alla
Anne

...Sitter på föreläsning hela dagen...

...Bananpaj...

...Inte att frångå några vanor här inte. Först ett par vinterbilder på min lille älskling, han måste få vara med. Som vanligt en liten prommis i vinterlandskapet som Orust har att erbjuda just nu...

...och jag kan inte sluta att ta kort på dessa fantastiska istappar som moder Natur bjuder oss på i olika tappningar hela tiden..

...Bananpaj...

Recept

• 2 bananer, ganska mogna som skivas ner i en form
• Ringla lite sirap över dem
• Gör en smuldeg av 50g smör, 1 dl socker och 1,5dl vetemjöl vill du kan du byta ut en del av mjölet mot havregryn.
• Häll smuldegen över bananerna och ställ in det i ugnen 200* tills det fått fin färg. Servera pajen ljummen med god gammaldax vaniljglass.

receptet hittat hos Annas Lantliv